Med den relativt stora mängd kameror och tillbehör min samling består av täcks allt från vad som under olika tidsepoker användes av såväl enskilda nybörjare, amatörer, entusiaster och professionella fotografer, som grupper (t.ex. presskonferenser) och folksamlingar av ”vanliga människor”.

Att fotografera blev mer och mer populärt under senare hälften av 1900-talet. Hushållens ekonomi förbättrades i utvecklingen av välfärdssamhället och genom att kameror blev billigare och tekniken enklare att använda, började fotoutrustningar dyka upp i många hem under 1950-talet och framåt. Det fanns alltid minst en person i den närmsta kretsen som kunde framkalla film (vanligtvis svartvit) och pappersbilder.
Fram till 1970-talet användes ofta en separat exponeringsmätare för att ställa in kamerans exponering av den ljuskänsliga filmen efter rådande ljusförhållanden. Under ’70-talet blev det vanligare med inbyggda exponeringsmätare där kamerorna var halvautomatiska. Fotografen fick då med ledning av en nål eller lampa i sökaren, själv justera slutartiden, bländaröppningen och/eller filmkänsligheten för att få ihop en god exponering av filmen.

Under ’80-talet utvecklades helautomatiska kameror och autofokus började så småningom etableras.

Min far Olle Östlind sade med ironi under början av ’70-talet: ”I manualen till framtidens kameror kan man läsa ”Rikta kameran åt det håll ni avser att ta bilden”” och skrattade gott. Så är det sedan länge men var inte lika tänkbart då.

Det tillverkades fantastiska småbildskameror för ”vanligt folk” under ’60-talet och fram till 2000-talets början då digitaltekniken började få fäste.
Vid många offentliga arrangemang och händelser såg man allt mellan enkla Instamatic- och engångskameror till mer eller mindre avancerade systemkameror överallt i publikens händer.

Förutom mina klassiska bälg- och boxkameror, har jag ett stort antal system- och kompaktkameror av märken som Canon, Nikon, Pentax, Minolta, Olympus, Practica, Kodak, Agfa m.fl.
Här finns även ett 20-tal kompaktkameror av fabrikatet Minox där modellen 35 (med olika varianter) betraktades som den minsta tillverkade småbildskameran. Minox 35 gav en fantastisk bildkvalitet och rymdes i skjortfickan. Företaget ägdes och tillverkades en tid av Leitz (Leica).

Min samling inkluderar även ett antal blixtar med lösa blixtlampor, blixtkuber, elektronblixtar etc.
Filmkameror för smalfilm, fotoväskor, mörkrumsutrustning m.m.

Bilderna visar enbart exempel, det finns många fler kameror m.m..